Ett ljus gick upp för mig…
[DATUM: 2009-10-14 TID: 08:46:36]
Jag kom precis på en sak. JAG HAR OTROLIGT DÅLIG SJÄLVKÄNSLA!
Så länge jag kan minnas har jag sparkat på mig själv… Utan att tänka på det.
Jag har trott att jag har ett skapligt självförtroende, att jag trott mig veta vad jag är bra på och inte… Men nu idag har det gått upp för mig hur jag tänkte.
Jag har ALDRIG vart tillräckligt bra! Aldrig har jag dugt, precis som jag är...
Jag har spelat keyboard. MEN jag var aldrig speciellt duktig…
Jag har ridit. MEN jag var inte alls lika duktig som de andra…
Jag har spelat innebandy. MEN jag var aldrig tillräckligt snabb, teknisk eller tränad…
Jag har fått bra på prov. MEN då var det säkert ett lätt prov.
Jag har fått bra betyg i vissa ämnen. MEN då var de nog lätta ämnen.
Jag har haft en propotionelig kropp. MEN jag har alltid tyckte att jag har vart för mullig. (Vare sig jag vägde 58 kg eller 102 kg (-JA, jag har vägt så mycket!).
Jag lyckas ofta vinna spel. MEN alltid på ren vilja, inte för att jag är bra.
Jag är punktlig. MEN kommer alltid för tidigt, så det är inte bra.
Jag är en bra mamma. MEN inte lika bra som alla andra.
Jag sätter ALLTID in en ”men” i mina positiva meningar. Det har jag alltid gjort, utan att veta om det. Jag kan aldrig ta en komplimang och njuta av den för jag har nog alltid tänkt att ”det säger hon nog bara för att vara snäll”, ”jag hade kunnat göra det bättre” eller ”sådär säger hon för att hon känner sig tvingad”...
Jag kan ÄRLIGT inte komma på en enda sak som jag känner mig genuint nöjd och SÄKER på. Jag vet vad jag är bra på en del saker. Fast det kommer alltid ett men efteråt…
Jag är aldrig tillräckligt bra! Jag är inte tillräckligt snygg!
Jag är en väldigt osäker person. Ibland kan jag nog framstå som säker och duktig. Men under ytan gror det. Mitt självhat. Nja, lite starkt med ordet hat. Men min misshandel av mig själv. Känslan av att ALDRIG vara nöjd. Att aldrig vara tillräcklig.
Så vad händer nu??
Ja det undrar jag också... Men det första jag ska göra idag är att ringa till min psykolog och boka in en ny tid. Jag vet inte om det kan hjälpa mig. Det kanske inte är rätt ställe. Det återstår se. Men jag vet att det är många saker som jag måste jobba med. För det här är inte ett tankesätt som gynnar mig.
Det här tankesättet vill jag INTE överföra till mina barn!
Jag tror att jag vet vad min dåliga självkänsla bottnar i. Men jag vet inte vad jag ska göra åt den. Men det är nog som Mia Törnblom säger, jag måste öva!
Öva på att tycka om mig själv och lyckas få mig att nöjd, utan men…
Jag tror att det är väldigt vanligt att man tänker så.. eller jag är iaf EXAKT likadan.. kände igen mig i varje ord du skrev... Men det är ju hemskt egentligen. För jag tror inte andra ser en på det viset. Jag ser dig som världens bästa och starkaste mamma, som klarar av att vara galet pysslig trots att du har fullt upp. Du sminkar och piffar och ser alltid fräsch ut! Du är BRA Karin!!!
Men Karin då! Tycker det är superstrongt av dig att ta tag i det du tycker är jobbigt, det visar egentligen hur stark du är. Och att du säger att du inte vill föra över dessa saker till dina barn visar vilken otroligt BRA mamma du är!! Tycker jag i alla fall!
Jag är ärlig mot dig och jag ser upp till dig, du är en ung två barnsmamma och fru och du fixar och donar enormt mycket och du är jättefin!! Hoppas att du också ska känna så när du fått ge dig den tiden du behöver.. För jag ser på dig och jag ser en underbar Karin! Jag håller på dig!! Stora kramar
karin jag vet iallafall vad du har varit bra på. du har alltid varit en bra kompis. du har aldrig varit en person som har vart elak. du har alltid vart omtyckt av många. Du e en person de alltid e kul att träffa. Så eftersom du har gett andra detta så e de dags att ge dig själv lite me!
Känner igen mig så väl i det du skriver, man är aldrig nöjd. Alltid ett men som du säger. Du verkar iallafall vara en jätte härlig och glad mamma/tjej, hade verkligen supertrevligt under våran promenad! =) Du får väl höra av dig om du skulle med och simma ikväll ! Stor kram!
Fy va jag känner igen mig idet du skriver. det är som om jag skrivit det själv. Och det komiska är ju att så elak som man är mot sig själv skulle man ALDRIG vara mo någon annan! jag frsöker änka så,att detär inteokeyatt vara så elak mot sig själv & det ska hellr inte vara okey att man är så elak mot sig själv. Vi duger ju faktiskt som vi är. Och det är bara vi själva som ser alla "fel"på oss.
Men detä jte svårt att ändra tanke sätt.det har varit en livsstil för mig också & jag vet liksom inget annat. Om du kännerför att prata eller bara skriva av dig så kan du alti maila mig å bdb. Kan vara skönt att prata om dt med någon som inte står allt för nära. Och du Karin du är en toppen mamma & du är så vacker! kramar
Du jag skippar simningen iaf om du hade velat följt med=( Min hud är helt förstörd efter två dagars badande:( Hoppas vi kan gå någon annan kväll!
Känner igen vissa delar utav det där, som vikten... när jag vägde 44 så tyckte jag på rent allvar att jag var för mullig... finns saker man aldrig blir helt nöjd med, tyvärr. Man måste inse själv att man faktiskt duger alldeles utmärkt, alla har vi olika egenskaper att vara stolta över.
känner inte dig men läser din blogg o kikar ibland på dina bilder på bdb, vet inte hur det kommer sig att jag följer ditt liv, när jag inte har en aning om vem du är som person men jag blir alltid lika imponerad av allt du hinner med, allt du gör o hur du får livet att gå ihop som ung tvåbarnsmamma. vet inte varför jag skriver detta men jag gör det iaf.
Så där känner nog de flesta. Så du är inte ensam...
